älskade, älskade svärmor bjöd mig o kristo på bowling och mat på olearys ikväll. hon skjutsade oss dit och hämtade oss efteråt. det var nästan som när man var liten och skulle på "dejt". det var så mysigt att få rå om varandra... självklart vann ju jag bowlingen (som vanligt), lite tröttsamt att bara vinna jämt måste jag säga ;) nu ska vi krypa ner i sängen och kika på filmen vi hyrde idag. det blev SAW 5, åh, så romantiska vi är

ps. när vi kommer hem så står det en söt skål med godis i på bordet. och en hjärtformad lapp med orden "Kristoffer (`v´) Nadja. Puss och kram från mig! /A". HUR SÖTT?

Jag har funderat mycket på det här med mode, trender, vad som är snyggt eller inte. Vi pratade lite om det i torsdags hos Lina. Vi säger att vi älskar kurvor, att Beyoncé Knowles är vackrare än Nicole Richie eller Allegra Versace, men vi alla väljer att börja träna och tänka på vad vi äter innan sommaren. Inte för att vi vill vara hälsosamma, utan för att vi ska anses vara vackra, snygga och sexiga i våra små bikinis på stranden inför människor vi inte ens känner. Vi intalar oss att det inte är fel. Att vi inte alls är osäkra i oss själva utan att vi helt enkelt känner att vi behöver rusta upp oss, ta en nystart och bli hälsosamma trots att vi inte är ohälsosamma i nuläget. Jag själv har börjat ta en promenad varje morgon innan skolan och dricka minst ett glas vatten per dag. Jag är en sådan person som aldrig har druckit vatten förut, jag tycker att det är fruktansvärt äckligt, men jag gör det för att det är bra. Det rensar ut gifter ur kroppen och jag kan läsa i varje tidning att det gör under för min hy och mitt hår. Jag gör detta för att det är bra för mig. Men ändå står jag där framför spegeln varje kväll och studerar min kropp noggrant. "Fan, jag hade nog varit bra mycket finare om jag hade haft smalare lår och en fastare rumpa. Allt fläsk jag har på magen skulle jag inte bli ledsen över om det försvann." Jag klämmer, ser mig i profil, önskar att jag hade haft en mindre näsa och smalare ansikte. Vad beror allt detta på?

Jag tycker verkligen att det här är konstigt, för jag har alltid, alltid, sett mig själv som en stark person. Jag har alltid haft bra självförtroende, känt mig älskad och stått upp för både mig själv och andra. Jag har känt mig trygg. Men när jag nu tänker efter på hur jag behandlar mig själv blir jag rädd. Hur har jag kunnat bli så här? När jag tänker tillbaka på min uppväxt kan jag inte tänka mig någon bättre. Mina föräldrar är de bästa i hela världen! De har alltid behandlat mig och mina syskon med respekt, visat hur mycket de älskar oss och umgåtts med oss. Jag har haft det tusen gånger bättre än de flesta. Det finns inget någon skulle kunna klaga på eller tillrättavisa i deras uppfostran som jag ser det. Så jag vet säkert att det inte är från dem denna självkritiska bild av mig själv kommer ifrån. 

Det är hemskt och tragiskt att människor världen över behandlar sig själva såhär. Det spelar ingen roll hur man ser ut för det är inte utseendet som räknas. Vi vet det. Men vi verkar vara hjärttvättade. Antagligen redan ifrån barnsben. Reklamer, supersmala och sminkade Barbiedockor, kvinnor är offer och män är hjältar. Eller så är kvinnan den manliga hjältens hjälpreda. Whats up with that?

Nä hurrni. Vi får ta och ändra på det här och det är nu. Vi bestämmer att varje dag försöka intala oss hur vackra vi är, från insidan och ut. Att vi är perfekta och underbara, att vi bara är värda det bästa. Jag tycker också att vi bör hjälpa de som inte klarar att ta sig ur kriser själv, stötta och visa att vi finns där för dem. Jag tycker att vi börjar vårt anti-dålig-självkritiksliv nu.

Det är insidan som räknas!

"Hej tjejer! Var tvungen att titta lite på eran blogg, kul att ni har den tycker jag. Måste bara påpeka att en del av de bilder som ni lägger ut ser för hemska ut. Visa fräscha tjejbilder istället för trasiga, ångestframkallande bilder, en del bilder är ju rent sexistiska....har en känsla av att vi har något att diskutera över en middag...Tjejer är bäst, visa vår styrka och inte vår svaghet, var en förebild för kommande amazoner. kram på er."

- Mamma Monika